Med och motgångar.

iblan kan livet kännas som en enda stor motgång.
Kan kommer tre steg fram och sedan nockas man bak två steg.

Idag har Jonte den stackaren haft feber i exakt en veckas tid och jag ser inga tecken på att den tänker fly sin kos.
Att sedan min kropp tydligen tyckte att nä nu är dét för mycket och gick upp i 39 i feber för att sedan stänga ner alla system. Så efter att ha levt på vätskeersättningspulver i tre dagar har jag äntligen lyckats äta 1/2 dl köttgryta... Gott som sjutton men oj vad arger i ögat magen blev.

Hoppas att det snart kommer vända så jag kan försöka planera upp lite mera runt om kring mig.

Nä nu ska jag se på poppes pingviner och intaga en kopp blåbärssoppa nerbäddad i soffan i inväntar på far och dotter som varit på äventyr idag.

Trevlig kväll på er😊

Länge sedan sist å mycket har hänt.

ok detta kommer bli ett knepigt och lite lätt tjörvigt inlägg.

Vi kör lite halvsnabbt.

Har haft oturen att vara med om en ridolycka för över ett år sedan som berodde på stress och därav misstag från min sida som resulterade i 3gradens hjärnskakning och 10 dagar på lasarettet samt 3 månader sängliggandes innan jag kunde börja bearbeta och arbeta mig tillbaka.
Detta har tagit över ett år och jag är fortfarande inte 100% åter än.
Så använd hjälm vid all sport som kräver det. Den räddade troligen mitt liv och gjorde sitt jobb bra.
Dock sprack den i tre delar.

Sedan har jag även fått rönkensvar på varför jag har så ont i höger sida.
Är även nu stolt ägare av svår artros i höger höft.
Detta har även det varit en process som jag behövt lite tid att bearbeta och förstå.
Jag är trots allt bara 32 snart 33 år och har en höft som min sjukgymnast fint förklarade är 88.
Detta isäg har varit väldigt jobbigt att ta in men det har förklarat en stor del i varför tex ridning och mycket annat har blivit lidande Pgr av smärta och inte av lathet och över känslighet som jag själv tyckte.
Så nu är fokus på att bygga upp allt som under dom senaste 5 åren brutits ner Pgr av kompensation av min egen kropp för att kunna fungera så bra som möjligt.

Så den totala lyckan av att nu kunna sitta till häst 20 minuter Max gärna 3 dagar i veckan och under svåra smärtor till trots ändå kunna njuta och låta hjärtat fyllas av den värme och lyckorus det bidrar till. Att efter över 6 månaders tittade på hästarna och drömmande om ridning. Alla nedvärderande tankar man haft om sig själv, att känna att man inte fyller någon fuktion längre Pgr av alla saker man måstat stå över.

Att äntligen ge själen en chans att börja läka och bygga upp sig själv igen.
Börja drömma och fantisera om nya mål i livet och även känna att det kan vara uppnåeligt och genomförbart.
Men som med allt i livet kommer det att ta massa tid och med både medgångar och definitivt motgångar så det räcker och blir över.

Små små steg åt rätt håll.

Bjuder även på några bilder. Några nyare och andra lite äldre.