torsdag 30 juli 2009

Lite tankar sådär.....

Vet inte hur men idag kom jag att tänka på hur mitt liv har varit hittills och jag kom fram till att jag inte ångrar något alls..
Vilket vissa nog tycker låter skoj men så är det.
Jag ångrar inte något, inte ens saker som har stört en i flera herrans år.
Inte den där pojkvännen som man inte för livet kan förstå varför man dejtade över huvud taget, som bara gjorde en tokig, och man egentligen inte var*kär*i....
Inte häller att jag hade det extremt jobbigt under skoltiden, jag har kommit fram till att det är som det är och man kan bara välja två alternativ.
Antingen väljer man att grubbla de tills man inte längre finns kvar annat än som ett skal, eller också ser man på det som en lärdom, min lärdom blev att jag ALDRIG kommer att låta någon någonsin bete sig så mot mig igen och att jag står för mina åsikter även om dom inta passar alla.
Även dom personer som såg till att man hade det så jobbigt, och som man så fort man har sett dom ute och gått velat köra över dom med bilen..*Jodå tanken har funnits mer än en gång*
Jag orkar inte bry mig om dom häller längre vill dom fortsätta att bete sig som dom gjorde är det deras problem inte mitt...inte nu längre i alla fall=)
Jag mår toppen, vist det kommer nog dagar då allt känns som skit men just nu just idag så är jag till 100% lycklig.
Jag har en underbar sambo och en solstråle till dotter, jag har mitt eget hus och jag kan fungera relativt bra med dom skador som jag har, vist jag har värk och sådant men jag kan gå och jag kan gör nästan vad jag vill..
Jag har mina djur, min familj och väldigt trevliga och goa vänner..
Kan man begära mer egentligen?
Jag måste bara säga att dom som kommit till mig och bett om ursäkt för att dom inte gjorde något åt att jag hade det jobbigt i skolan och att dom viset om det men inte vågade göra något åt det.
I mina ögon är ni guld värda och ska ha all beröm som kan uppbringas, i mina ögon är ni hjältar även om det kom flera år senare än vad ni nog skulle vilja.
Det är mycket svårare att be om ursäkt flera år senare och i grund och botten fanns det nog inget ni kunde göra åt det just då.
Men bara så ni vet så värmer det att veta att ni i alla fall såg att det var fel och att ni i grund och botten inte tyckte det var ok.
Så ni kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta=)

1 kommentar:

Anonym sa...

Vilket fint inlägg kusselille! Kram på dig, A