Hur Jävla svårt kan det vara att säga tack till någon som håller upp dörren för en eller bara är vänlig.
Jag vet inte nu hur mycket och hur många som inte kan säga ett vanligt Tack...
Vart är värden på väg när det inte ingår i uppfostran att visa tacksamhet.
Jag vet att det första jag fick lära mig var att säga tack, och Lillan kan också säga tack och hon är lite över 1år.
Detta gäller inte bara öppnade av dörrar utan även när någon får en gåva eller present.
Även om man avskyr det man få kan man le och spela riktigt glad, sedan när personen i fråga har åkt hem får man göra vad sjutton man vill med det man fått... men när man mottar gåvan och personen är kvar kan man för h*lvete spela glad.
Dom tänker aldrig på hur sårad man känner sig och sedan om man har lagt ned mycket tid och arbete på presenterna så känns det ännu värre, Då man har försök att lägga ner både hjärta och skäl på att hitta eller göra en present . Och man möts av en blick och kroppshållning som säger mer en tusen ord.
*Ånä fy detta vill jag inte alls ha, guuuu så jobbigt .*
Nu är jag ur leds på allt sådant.
Alla borde lära sig LE OCH SÄGA TACK.......
Nästa som inte gör det kommer jag nog att släppa dörren i ansikte på.
För nu säger jag stopp.....
Ett leende värmer både den som ger det och den som motar det.
Och det är dubbelt så trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar